I går var jag på Brottsoffermyndighetens konferens, en konferens som myndigheten anordnar varje år i anslutning till Brottsofferdagen den 22 februari.
Carolina Överlien, fil.dr och forskare, Nasjonalt kunnskapssenter om vold og traumatisk stress, Oslo, Norge, hade en föreläsning om hur barn upplever pappas våld mot mamma och för oss som kommer från kvinnojourerna var det inget nytt, vi möter ju de här barnen på jourerna och ser hur de mår.
Det märkliga är att det inte görs så mycket för de här utsatta barnen som vi faktiskt vet är/blir utåtagerande, aggressiva, mobbar- blir mobbade, m.m. om de inte får hjälp.
Själv har jag mött barn som tappat håret, klättrat på väggarna, tappat talförmågan m.m.
Som t.ex den lilla killen som tappade håret och hade sett sin mamma nästan bli dödad. När han kom med sin mamma till jouren och det blev lugn och ro runt omkring honom, kom håret tillbaka, men när han sedan tvingades besöka sin pappa på fängelset, tappade han håret igen!
Under utredningen om Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor (S2005:04) kommer jag ihåg hur Lina (Roks förra ordf) och jag kämpade för att det skulle heta barn som upplever våld, inte bevittnat!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jättehäftigt att Roks ordförande bloggar!
SvaraRaderaSer fram emot att läsa den, inhämta din kunskap och ta del av din rika erfarenhet rörande mäns väld mot kvinnor. Det är också intressant att det som skrivs bygger på mångårigt gediget arbete och inte som brukligt - tyckande i största allmänhet!
Kram/ E