Intervju i TV4

Idag blev jag intervjuad i TV4 nyheter ang. mannen som hade permission från psyk och dödade sin fru. Det är alltid svårt att uttala sig om enskilda fall, men helt klart är att psyk har ansvar, men vad händer? Inte så mycket i vanlig ordning...
Det mest sjuka i detta, hur kan man tycka att det är okej att han kan besöka frun, vem skyddar henne? Har någon frågat henne överhuvudtaget?
Män som slår, är ofta inte psykiskt sjuka, det är oftast helt vanliga normala män som slår, men när de av någon anledning ändå finns där, borde det verkligen vara självklart att psykvården tar sitt ansvar och gör en riskbedömning innan man släpper hem honom till sin fru/sambo, gör man inte det, tycker jag att det visar hur lätt man tar på mäns våld mot kvinnor och också på vilken okunskap man besitter. Och hur mycket man bryr sig om brottsoffret och hennes säkerhet.
Jag är mycket kritisk till psykvården i Sverige, då jag jobbat på en kvinnojour i drygt 10 år och tycker mig ha ganska bra erfarenhet av psykvården, då först och främst när det gäller våldsutsatta kvinnor som söker hjälp där.
Min och kvinnojourernas erfarenhet är att det inte i första hand som våldsbenägda män söker hjälp, (Jag skulle vilja säga - aldrig) utan kvinnor som är utsatta, som behöver hjälp, men får inte det. Att tro att man är allvarligt psyksjuk är ju inte konstigt när den som säger att han älskar en, slår och kränker och förnedrar, utsätter en för sexuella övergrepp m.m.. Att få höra dag ut och in att man är oduglig, sjuk och att ingen annan vill ha en, gör att man till slut tror på det, inget konstigt.
Att fråga om kvinnan är/varit utsatt för psykiskt eller fysiskt våld borde vara självklart, men det är en ickefråga för/hos psykvården, och det är för mig en gåta när en kvinna söker hjälp för depression, psykosomatiska symptom m.m. att man inte frågar.
Jag har vid många tillfällen varit med om att kvinnor sökt hjälp inom spykvården pga av de blivit och är utsatta men kunskapen hos psykpersonal är noll!
Jag har också vid flera tillfällen haft utsatta kvinnor boende på jouren som varit självmordsbenägda som ändå inte fått hjälp.
Jag har lyssnat på ett flertal kvinnor som berättat om bemötandet de fått av psykvården, när de blivit utsatta för precis samma fördomar och myter som i samhället, fast de borde blivit bemötta av kunskap och förståelse och empati.
Vid enstaka tillfällen har jag varit med om att kuratorer och psykiatriker faktiskt varit ödmjuka och bett mig om hjälp med patienter som varit öppna och före besöket berättat om att de är/varit utsatta för våld, men tyvärr är de ju inte så många
I det här fallet med mannen som får permission från psykvården och direkt åker hem och dödar sin fru, hoppas jag att våra beslutsfattare verkligen inser vikten av utbildning, kunskap och hur viktigt det är att bekämpa fördomar på alla håll i vårt samhälle - om man nu som man säger prioriterar mäns våld mot kvinnor. Att man tar det här brottet på allvar, att man gör en riskbedömning - borde vara självklart.
Och att alla myndigheter samarbetar för att skydda brottsoffren.

Dagens citat: Att erkänna ett misstag är att tillstå att man blivit klokare. " Johann Kaspar Lavater"

Roks årsmöte i Umeå och veckan som gått

Nu är det snart Roks årsmöte i Umeå och det är bråda tider både för Umeå kvinnojour och för oss, styrelse och kansli.
Vi använder oss av påverkanstorg för att så många jourkvinnor som möjligt ska få säga vad vi tycker, våga diskutera vid varje motion, vi anser att det blir orättvist om bara de som vågar prata inför gupper, ska komma till tals, men som sagt, det kräver mer jobb än vid ett "vanligt" årsmöte. Kansliet har fixat skärmar, en skärm för varje motion, 21 stycken. Skärmar också för ekonomi, budget och annan verksamhet.
Umeå kvinnojour står för program, inbjudningar och boende/mat, ett stort jobb, då Roks årsmöten brukar bestå av 50-60 kvinnojourer.
Själv har jag emellan den ordinarie verksamheten filat på mina tal, ett inledningstal och ett under manifestationen. Planerat styrmötet, avtackning av avgående styrelseledamöter och läst in mig på alla motioner. (Jag skulle önska att fler motioner kunde handlat om vår målgrupp, det måste vara det viktigaste)
I veckan som gått har jag haft ännu ett studiebesök från St. Petersburg med en massa beslutsfattare, som bjöd in mig som expert till St. Petersburg längre fram när de ska få samma sytem som i Sverige, med en riksorganisation med staliga bidrag m.m.
Mildred Hedberg och Eva Engman, Luleå kvinnojour, har för några år sedan varit där och hjälpt till att bilda kvinnojourer.
I veckan som gått har jag också varit på spetsutbildningen i hedersrelaterat våld som arrangeras av Ungdomsstyrelsen. Den här gången handlade det om de s.k. balkongflickorna och Bo Lagerqvist, polis, visade verkligen hur viktigt det är att polisen t.ex. får och har kunskap för att kunna lösa dessa fall. (Ännu har ju inget balkongfall gått till åtal i Sverige)
Bara en sådan sak som att när polisen kommer till platsen, visar det sig att föräldrarna inte bara ringt polis och ambulans utan hela släkten! Man tänker inte på vad det kan få för förödande konsekvenser när någon av släktingarna eller föräldrarna dessutom vill följa med i ambulansen. Man tänker inte heller på att dokumentera allt de ser, tänker inte på att förhöra flickans kompisar eller skola, då all stödbevisning är superviktig.
Bosse tog upp två verkliga case, ett där polisen inte fått utbildning och ett där de fått utbildning och skillnaden var enorm!
Man borde mer på myndighetsnivå utbildas med riktiga case, lära sig att ställa rätt frågor och till vem, ha kunskap om hur hedersrelaterat våld kan se ut; med hela familjen och släkten inblandade, inte låta tjejen/flickan bli utsatt för förövaren, inte låta övriga barn bli placerade hos släktingar osv osv...
Resten av veckan bestod av några möten, dels med Socialstyrelsen, dels med Statskontoret.
Ann-Sofie, vice ordförande, har också haft möten, dels med kvalitetssäkringsgruppen, dels med gruppen som planerar inför Almedalen. Almedalen ska bli spännande att vara med på, en ny arena för Roks!

Våldtäkter i Sverige

Studien om våldtäkt i Europa har finansierats av EU-fonden Dahpne II.
I Sverige anmäls 46 våldtäkter per 100.000 invånare. Det är dubbelt så många som i England och Wales, fyra gånger fler än i de övriga nordiska länderna, Tyskland och Frankrike och upp till 20 gånger fler än vissa länder i Syd- och Östeuropa.
Sverige och England har också den sämsta uppklaringen av våldtäktsbrotten i form av åtal, bara ungefär 13 procent av de anmälda brotten går till åtal.
För svensk del förklaras den låga åtalsfrekvensen med det svåra bevisläge som kommer sig av att de flesta våldtäkter inte ger skador, att hälften av de misstänkta männen kommer med invändningar om att kvinnan samtyckt och att nästan ingen erkänner.
Studien visar att den höga frekvensen av våldtäkter här är starkt kopplad till nöjeslivet, eller mer konkret så kallade efterfester. Tidig sexdebut, hög alkoholkonsumtion, "fri sexualitet" och "rätten till ett sent nej" ger helt enkelt fler våldtäkter, blir slutsatsen.
Det är sorgligt att verkligheten ser ut så här, men inte förvånande, då kvinnohatet frodas i Sverige. Vi läser dagligen om män som misshandlar eller dödar sin fru, sin sambo eller barnen. Vi läser dagligen om balkongflickor, incest, våldtäkter och om andra brott mot kvinnor och barn.
Tyvärr handlar det om förövarens och samhällets attityd, och kunskap hos dem som möter våldtäktsoffren, inte om att männen har invändningar om att kvinnan samtyckt och att nästan ingen erkänner.
Det finns faktiskt bra lösningar, en av dem är att utbilda rättsväsendet och framför allt domstolar och advokater. Det finns advokater, tex. Elisabeth Fritz som vet precis vad hon ska fråga för att få fram sanningen, åtskilliga kvinnor/tjejer har fått upprättelse genom hennes kunskap.
Den andra lösningen är samtycke. Miljöpartiet tog också fram en utredning, skriven av Madeleine Leijonhufvud, ett lagförslag om samtycke, som jag är säker på skulle minska våldtäkterna.
Varför är det så svårt att ge kvinnor, tjejer och barn Frid och Frihet - det borde vara självklart, vi är ändå hälften av befolkningen.

Kvinnors rätt till FRID och FRIHET är också tema för Roks årsmöte i Umeå, 9-10 maj.

Mitt citat idag: Framsteg är omöjlig utan förändring; och de som inte kan förändra sina tankar och åsikter kan inte ändra någonting. George Bernard Shaw