Roks årsmöte i Umeå och veckan som gått

Nu är det snart Roks årsmöte i Umeå och det är bråda tider både för Umeå kvinnojour och för oss, styrelse och kansli.
Vi använder oss av påverkanstorg för att så många jourkvinnor som möjligt ska få säga vad vi tycker, våga diskutera vid varje motion, vi anser att det blir orättvist om bara de som vågar prata inför gupper, ska komma till tals, men som sagt, det kräver mer jobb än vid ett "vanligt" årsmöte. Kansliet har fixat skärmar, en skärm för varje motion, 21 stycken. Skärmar också för ekonomi, budget och annan verksamhet.
Umeå kvinnojour står för program, inbjudningar och boende/mat, ett stort jobb, då Roks årsmöten brukar bestå av 50-60 kvinnojourer.
Själv har jag emellan den ordinarie verksamheten filat på mina tal, ett inledningstal och ett under manifestationen. Planerat styrmötet, avtackning av avgående styrelseledamöter och läst in mig på alla motioner. (Jag skulle önska att fler motioner kunde handlat om vår målgrupp, det måste vara det viktigaste)
I veckan som gått har jag haft ännu ett studiebesök från St. Petersburg med en massa beslutsfattare, som bjöd in mig som expert till St. Petersburg längre fram när de ska få samma sytem som i Sverige, med en riksorganisation med staliga bidrag m.m.
Mildred Hedberg och Eva Engman, Luleå kvinnojour, har för några år sedan varit där och hjälpt till att bilda kvinnojourer.
I veckan som gått har jag också varit på spetsutbildningen i hedersrelaterat våld som arrangeras av Ungdomsstyrelsen. Den här gången handlade det om de s.k. balkongflickorna och Bo Lagerqvist, polis, visade verkligen hur viktigt det är att polisen t.ex. får och har kunskap för att kunna lösa dessa fall. (Ännu har ju inget balkongfall gått till åtal i Sverige)
Bara en sådan sak som att när polisen kommer till platsen, visar det sig att föräldrarna inte bara ringt polis och ambulans utan hela släkten! Man tänker inte på vad det kan få för förödande konsekvenser när någon av släktingarna eller föräldrarna dessutom vill följa med i ambulansen. Man tänker inte heller på att dokumentera allt de ser, tänker inte på att förhöra flickans kompisar eller skola, då all stödbevisning är superviktig.
Bosse tog upp två verkliga case, ett där polisen inte fått utbildning och ett där de fått utbildning och skillnaden var enorm!
Man borde mer på myndighetsnivå utbildas med riktiga case, lära sig att ställa rätt frågor och till vem, ha kunskap om hur hedersrelaterat våld kan se ut; med hela familjen och släkten inblandade, inte låta tjejen/flickan bli utsatt för förövaren, inte låta övriga barn bli placerade hos släktingar osv osv...
Resten av veckan bestod av några möten, dels med Socialstyrelsen, dels med Statskontoret.
Ann-Sofie, vice ordförande, har också haft möten, dels med kvalitetssäkringsgruppen, dels med gruppen som planerar inför Almedalen. Almedalen ska bli spännande att vara med på, en ny arena för Roks!