Jag har under veckan läst att pappan från Australien hittat sina barn, som mamman undanhållit honom i ca fem månader.
Det har varit mycket om detta i media, jag har blivit 'jagad' en del, plus att han/pappan ägnat åtskilligt med tid på att mejla till mig... Det har inte varit några 'lustiga' mejl precis, han har också skickat mejl till en av våra jourer som hjälpte mamman att polisanmäla att hon misstänkte att barnen blivit utsatta för sexuella övergrepp.
Jag kan absolut inte sätta mig över lagen på något sätt, eller döma, men det är ändå viktigt att vi lyfter frågan om sexuella övergrepp på barn som faktiskt existerar och de metoder som inte finns för att bevisa om det förekommit.
Under 2005 polisanmäldes totalt 3406 sexuella övergrepp mot barn. Av dessa ledde endast en femtedel, alltså 728, till åtal. (Källa; Rädda Barnen)
De allra flesta övergreppen anmäls aldrig och mörkertalet är antagligen stort.
Övergreppen sker oftast i hemmet, i skolan eller hos en nära släkting eller vän. Det förekommer i alla sociala grupper men är vanligare i familjer som redan har det svårt ekonomiskt eller socialt. (Rädda Barnen)
Förövaren är nästan alltid en man som känner barnet och befinner sig i hans eller hennes närmiljö. Ofta är det en släkting, ibland en förälder. Eftersom de flesta barn inte berättar om övergreppen görs få polisanmälningar.
450 000 barnpornografiska bilder cirkulerar över Internet och det ökar hela tiden. I Interpols databas finns 10 000 -20 000 barn som exploateras, så att sexuellt intresse för barn finns, kan vi ju inte blunda för, siffror och statistik talar sitt tydliga språk, därför är det viktigt att vi vågar se och agera, att myndigheter; polis, domstolar och socialtjänst skaffar sig kunskap.
Internet är också en plats för vuxna att ta kontakt med barn för sexuella syften och där finns det nu ett lagförslag som Innebär att det blir straffbart för vuxna att ha kontakt med barn under 15 år om syftet är sexuellt. Straffansvar inträder redan på kontaktstadiet.
Sexuella övergrepp sätter djupa spår, och som mamma/förälder är detta värsta mardrömmen som kan hända ens barn, varför görs det då inte mer för att skydda våra barn?Barnkonventionen säger klart och tydligt att alla barn har rätt att skyddas mot alla former av våld, sexuella övergrepp och annan kränkande behandling. Men i verkligheten blir barn agade, misshandlade och utsatta för sexuella övergrepp.
Och jag mår dåligt av det.
Mitt citat idag: Det är bara om man börjar, som det omöjliga kan bli möjligt. Anonym
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jag har visserligen oerhört smärtsamma erfarenheter av att bli övergiven, sviken, hotad och misshandlad av föräldrarna. Ja, mamma har svikit mig och resten har min biologiska pappa stått för. Men sexuella övergrepp har jag aldrig varit utsatt för.
SvaraRaderaNu är det 8 år sedan jag flyttade hemifrån så såren läker långsamt numera.
Men jag undrar hur ni orkar fortsätta, ni som lyssnar på berättelser om incest, mord, prostitution mm. Jag har börjat läsa Sofia Rapp Johanssons "Silverfisken". Men jag orkar inte mer än 1,5 sida. Ögonen samarbetar inte längre än så.
Era heroiska insatser gör er till de halvt okända hjältarna i det här landet. Glöm inte det och förneka det aldrig.
PS. Tack för kommentaren du gav under en tidigare rubrik till den kommentar jag skrivit om att ha förlorat mamma.
DS.
http://www.consequentia.se/artiklar/consequentia/pas-parental-alienation-syndrome
SvaraRaderawww.consequentia.se/artiklar/consequentia/pas-kriterier-och-cirkelresonemang
http://www.consequentia.se/taxonomy/term/38
Hej
SvaraRaderaJag reagerade över att du bara skrev "mamma/förälder".
Det du skrev:
Sexuella övergrepp sätter djupa spår, och som mamma/förälder är detta värsta mardrömmen som kan hända ens barn,
Varför skriver du inte mamma och pappa?
Det måste vara lika hemskt för en pappa om barnet blir utsatt för övergrepp, eller hur?
Vad jag förstått så är det i många fall mammans nya kille/man som begår övergrepp, inte pappor.
Det belyser ni inte på er hemsida någonstans, eller har jag missat det?
Hej Lilla My!
SvaraRaderaSjälvklart drabbar ett övergrepp på ett barn hela familjen! Men jag skriver utifrån mig själv, den friheten måste jag få ha i min blogg!
Det finns ingen statistik på hur många resp. "riktiga", biologiska pappor eller styvpappor som är förövaren, för min del är det lika jävligt, då en styvpappa ändå är en familjemedlem! Mörkertalet är ju stort, man vet inte riktigt hur stort... (Alla som jag har träffat har varit utsatta av en biologisk pappa...) Som jag skriver, kan det ju också vara en annan familjemedlem, som barnet är beroende av på olika sätt...
Det är viktigt att vi vågar se!
Till Anonym!
SvaraRaderaJättetack för fina ord! Skönt att få kvitto på att vi gör ett bra jobb!
Jag är glad att du följer min blogg och jag önskar att Du har ett bra liv, trots allt du varit med om!
Till Anonym 2
SvaraRaderaTack för tips på en bra hemsida!
Hej Gunilla och alla läsare.
SvaraRaderaI vår förening (utnyttjad.se) söker vi efter gästbloggare som kan och vill dela med sig av sina historier/erfarenheter.
Det är viktigt att vi hörs och syns!
Hör gärna av er: info@utnyttjad.se
Hej Gunilla,
SvaraRaderaJag undrar vad du har att säga om mammor som förövare av sexuella övergrepp på barn? Hur vanligt är det? Har du någon statistik/rapport på detta?
Jag vet inte någon statistik så säger hur många förövare som är kvinnor. Det jag har hört är att 2 av 10 förövare är kvinnor.
SvaraRaderaNär det gäller de utsatta är 2-3 % pojkar och 8-10 % flickor, men det finns säkert ett stort mörkertal.
Hälsar Gunilla
Hej Gunilla ! jag är en förtvivlad mamma till 6 barn varav mina två yngsta pojkar har blivit utsatta för sexuella övergrepp utav den yngsta sonens pappa. Åklagaren kan inte se att utredningen räcker till en fällande Dom så därför lade hon ner utredningen.Jag har kämpat och sörjt och sörjer fortfarande vad mina barn har blivit utsatta för,men ingen kan sätta dit honom för detta brott.
SvaraRaderaMina söner är 11år och 5 år. I 2 1/2 år har jag hållt mina barn ifrån ett umgänge med pappan pga utredningar osv.
Men nu hänger dom i luften....Pappan begär överflyttning av vårdnad och boende till honom.
jag ska till rätten nu på torsdag igen och då kommer det vittnen som även de har fått höra vad barnen har berättat vad pappan gjort.
Även videopolisförhör kommer att spelas upp i rätten där barnen säger vad pappan har tvingat dem att göra.
Jag har med tidens gång läst skräckexemplar där mamman förlorat vårdnad och umgänge för hon kämpat för sina barn och nu är jag livrädd att det även ska inträffa oss.
Min lilla dotter som snart är 4 år misstänks har blivit utsatt då hon var 6 månader,men det går inte att bevisa pga den låga åldern,hon hade en mkt kraftig urinvägsinfektion så att ena njuren har fått en ärrbildning efter denna infektion.
Jag har börjat att hata detta land trots att jag det är mitt hemland,det finns inget rättskydd för barnen i Sverige och herre gud vad en mamma får mycket skit när hon slåss och kämpar för barnen , skulle jag istället sagt till dem näh ...fy på er att säag så om eran pappa...ni ljuger, och jag skulle då heller inte bry mig om att ta kontakt med BUP då barnen mår dåligt och det ena barnet mår så dåligt att han inte vill leva längre och den biologiska sonen till pappan (5åringen) som inte tycker om pappan skulle jag då säga jo,men pappa e ju jätte bra pappa ! Han har inte alls gjort sådana skaer du påstår ....fy dig ! Du får inte ljuga om sådant !
Näh,jag vet att jag har gjort rätt....men ska barnen och deras mamma jag alltså straffas nu då för att vi har sökt hjälp och stöd för detta hemska brott styvpappa/Pappa har utfört på sina barn ?
Vad hade du gjort i mitt fall ?
Jag är 45 år och mina barn är 25,23,19,11,5,4.
Hej Skyddsängeln!
SvaraRaderaJag skulle gjort likadant som du! Du är en modig mamma/kvinna!
Det är bara så förjäkligt att mammor som verkligen vågar se och anmäler, gör allt för att övergreppen inte ska fortsätta, blir utsatta för misstroende och inte då får någon hjälp från vårt samhälle. Jag tror att det handlar om okunskap och rädsla, men nu när du har vittnen är jag säker på att det kommer att gå bra! Det är ju det här med bevisbördan som är så svår när det gäller sexualiserat våld...
Jag tycker att du är fantastisk!
Till Anonym 8 april!
SvaraRaderaJag blir bara så trött, jag kan bara bli så förolämpad när man pratar om PAS, bara på kvinnojourerna möter vi ju tusentals kvinnor varje år som varit utsatta för sexuella övergrepp...
Det är inte logiskt att tro att alla skulle ljuga, du kan ju bara läsa kommentaren från Skyddsängeln, så ser det ut för ganska många kvinnor...
Till alla föräldrar vars barn blivit utsatta:
SvaraRaderaVälkomna att kontakta föreningen ATSUB (Anhöriga till sexuellt utnyttjade barn). ATSUB finns i Göteborg och Stockholm och jobbar för att hjälpa alla anhöriga.
Vad det gäller tidigare kommentar om huruvida det är styvpappor eller biologiska så är min erfarenhet att det allra flest gånger när det kommer till sexuella övergrepp så handlar det om incest-alltså då biologiska pappor,morbror,mammor etc.
Hur gick det för mamman med de utsatta sönerna och vårdnaden? Det behövs ett upprop i Sverige snart för det ena utsatta barnet efter det andra döms att bo eller umgås med sina förövare! Hur länge ska det här få fortgå? Folk fattar inte hur det ser ut, det kommer som en chock för alla mammor vars barn berättat om övergrepp att de kan förlora vårdnaden! Ska det vara så? Om allmänheten kände till med vilken omfattning det här sker skulle det komma massiva protester men problemet tystas ner. Till och med på internet dyker det upp folk som försöker tysta ner mammor och andra som berättar om det här. Det behövs gemensamt krafttag och alla organisationer borde gå samman. Det är en katastrof att så många barn i Sverige tvingas umgås utan kontaktperson med sina förövare bara för att socialtjänsten tolkar en nedlagd förundersökning som att förövaren är oskyldig. Barn hämtas till och med av polisen till sina förövare då han begärt verkställighet av ett domslut som inte "mamman" följer för att barnet gråter och vägrar åka med hem till förövaren. Fatta! Polisen hämtar barn - I Sverige - och kör dom gråtande till sina förövare! Och det här känner inte allmänheten till.
SvaraRaderaJag bara gråter å gråter att inte tingsrätten ser verkligheten de tittade på polisvideoförhör 220 minuter och endå eftersom Pappan inte är dömd så får han umgängesrätt och det gör så ont i min själ..hur länge ska man orka tingsrätten sa att mamman är inte misstänkt att påverkat att barnen på något vis men åklagaren la ju ner utredningen pga av vadå ?
SvaraRaderaNu ska målet upp i hovrätten och jag lider så för vad han har gjort mot barnen och är rädd för vad som kan hända ...hur ska jag kunna skydda dom om Hovrätten dömer så som de har gjort mot så många andra fall.
Har slutat be för jag e så otroligt olycklig att mina älskade barn som det ser ut nu kanske inte har nån trygg framtid som jag kämpat och är övertygad och vittnen finns men Mannen är ostraffad
Själen värker som jag äts upp som cancer
En liten pojke jag känner väl har blivit utsatt för sexuella handlingar mot sin vilja.
SvaraRaderaDen som utförde handlingen var en annan liten pojke i hans egen ålder. Detta hände både på dagis och hemma hos den ene av pojkarna. Mamman, till den pojke som utförde handlingen, var vid tillfället tillsammans med pappan till den andre pojken. När pojken första gången berättade om händelsen för sin mamma var han bara tre år. Mamman tog kontakt med Bup och fick veta att handlingen som utförts inte tillhör något normalt beteende och hon uppmanades att kontakta dagis omedelbart för att en anmälan om det inträffade skulle ske.
Men dagis förnekade hysteriskt händelsen och påstod att mamman ljög för att få ensam vårdnad om pojken. Därmed förnekade de också barnets berättelse som "påhitt". Pappan förnekade och med hjälp av kommunens Familjerätt och dagis blev det mycket hastigt ett interimistiskt beslut från Tingsrätten om att pappan skulle ha ensam vårdnad!Det ansågs kunna vara skadligt för pojken att vara med mamman. En nära släkting till pojken som också hört pojken med egna ord beskriva händelsen gjorde en anmälan till soc. om det som hänt. Men mamman blev återigen idioförklarad, nu även av soc. myndigheter. Alla tror mer på pappan, dagis och Familjerättens osunda syn på det inträffade än på vad en liten pojke kan berätta! Mamman är utom sig av förtvivlan. Det som inte har hänt har hänt igen och igen. Det finns t o m en anmälan från barnläkare angående sår på snoppen och att pojken själv berättade även för läkaren(efter att läkaren frågat om vad som hänt) om vad han varit med om. Trots detta så blir varken mor eller son betrodda utan är nu mer eller mindre "märkta" som lögnare. Ingen ifrågasätter varför inte mamman till den pojke som utförde handlingen reagerade. Jo, det gjorde hon. Genom att telefonledes tala om för den "idiotförklarade" mamman att hon minsann hade ett fruktansvärt humör när hon blev arg. Ett hot alltså. Varför? Mamman till den andre pojken har dessutom ringt runt till alla föräldrar vars barn befinner sig på samma dagis och informerat dem om att det är lögn det som sägs och att ingen ska tro på att det har hänt. Hon och pappan har gemensamt startat en förtalskampanj mot mamman och nu är det nästan ingen som hälsar på den förtalade mamman på dagis, varken personal eller föräldrar. Hon blir inte informerad om vad som händer ska hända på dagis. Hon behandlas som om hon inte finns. Detta har alltså blivit en ren häxjakt och jag skulle önska att någon kunde göra något för att hjälpa mamman och barnet (framför allt barnet). Hon har inga större förhoppningar om att det få ens VV boende för sin son, så förtalad är hon. Det är också känt att inblandade parter, dagis, familjerätt (inkl även delar av Bup),pappan och den andre pojkens mamma träffats för att gemensamt komma överens om vad som ska sägas i rätten när den slutliga förhandlingen i vårdnadstvisten kommer upp. Detta har pappan själv meddelat med glädje eftersom han nu vet att han kommer att även forts.vis att få behålla pojken. Och att ingen mer kommer att rota i detta. Tänk, att inte ens en barnläkares rapport om "fynden" och barnets egna utsago räknas. Familjerätten hade redan tidigare ett ont öga till mamman eftersom hon tordes våga anmäla dem. Sån´t gör man inte ostraffat. Men anmälan lades klart ner, det brukar bli så. Det är näst intill omöjligt att en anmälan mot Familjerätten går igenom.
Det som skrivs här nu kommer pappan snart att ha vetskap om. Det har visat sig att han med viss hjälp från sina "vänner" hårdgranskar allt som skrivs och som eventuellt kan handla om honom och de andra inblandade. Han ska ha det som underlag i rätten, säger han. Förtal, vill han ha det till. Jag tror snarare att det är sanningen han med flera inblandade är rädda för. Men något samvete lär ingen av dem ha och barn borde de inte få befatta sig med över huvud taget!
Hej Anonym!
SvaraRaderaDet är så sorgligt att man inte tror på barn, de är helt rättslösa! Man blir ju så himla frustrerad, speciellt som pappan inte verkar bry sig om sin egen son!
Gunilla