Tankat sol

Äntligen är det vår och med den har SOLEN kommit! Jag älskar sol och ljus och har nu tankat sol i två dagar, underbart!
Som ordförande i Roks har man inte så mycket fritid, i veckorna är det massor av möten m.m. och på kvällar och på helgerna är det förberedelser för alla möten som gäller! (Jag funderar på hur medlemmar tänker som tycker att vi ska ha en halvtidsarvoderad ordförande...???) Och alla mejl! I mars hade jag över 800 stycken, som alla ska besvaras och man förväntas vara tillgängling för det mesta!
Men det är ett spännande och intressant jobb och jag tycker om att jobba! Så jag är väldigt privilegerad som dessutom har ett jobb, där jag får arbeta med det som jag brinner mest för; kvinnofrågor, jämställdhet och feminism.
Kvinnojourerna har sitt ursprung i kvinnorörelsen, där kvinnor alltid kämpat för kvinnors rättigheter, (och skyldigheter) det kan nog alla hålla med om, och ingen säga emot att kvinnor alltid har/har haft en underordnad ställning i samhället överallt i världen.
Kvinnojourerna kom till för att skydda kvinnor som blev slagna av sina män, då man före 1984 i Sverige ansåg att det var ett familjeproblem om en kvinna blev slagen, hon kunde inte vända sig till polisen t.ex.
I början fick jourerna inte så mycket ekonomiskt stöd, utan var helt ideella och för att skydda och stötta sina våldsuttsatta systrar var det inte ovanligt att man tog med både kvinnor och deras barn hem till sig, där man både höll med mat/logi och ingav hopp och nytt självförtroende.
I dag har kvinnojourerna fått legitimitet, lite mer resurser, men tillvägagångsättet är det samma; Vi tror på kvinnans berättelse, det finns få kvinnor som ljuger, det skulle vi lätt kunna genomskåda. Dessutom tar kvinnor inte sina barn från skola, lekkamrater, alla leksaker, husdjur, packar en kasse med det nödvändigaste, för att bo på en kvinnojour i flera månader - För att göra vad, undrar jag...
Vi gör en riskbedömning, många kvinnor blir faktiskt dödade av mannen de lever/levt ihop med. Vi har också spetskunskap om hur våldet fungerar och vi skulle aldrig våga råda annat än att hon måste lämna mannen.
Vi stöttar och hjälper till med alla praktiska saker som följer med att kvinnan börjar ett nytt liv. Vi bygger upp hennes självförtroende igen och låter kvinnan själv bestämma om sitt fortsatta liv.
Eftersom mannen som slår gör det för att få makt och kontroll över kvinnan och gör det först när hon är isolerad och tappat allt självförtroende, är det självklart för oss att stötta henne i att det inte är hennes fel, ge henne insikt om hur det hela har gått till, själv är hon ganska säker på att han slår för att det är något fel på henne och att han ska ändra sig och bli snäll.
Det är också otroligt viktigt att vi står på hennes sida, inte är neutrala, då våldsutsatta kvinnor ofta blir sedda med en viss skepticism, han, mannen visar av naturliga orsaker inte hur han är, utan är ofta trevlig, charmig osv. när andra ser.
Jag är helt övertygad om att de flesta skulle fundera en eller två gånger på hur det "egentligen är" om en kvinna skulle berätta om våld och hot och mannen t.ex. var en charmig, vältalig chef för ett stort företag, eller om mannen var läkare och sa lite då och då att frun inte mår så bra, hon är deprimerad, lite psykiskt sjuk...
Jag tror säkert att det finns kvinnor som slår män, (men jag tror inte att det är så vanligt...) Jag vet också att fler män än kvinnor blir slagna utomhus, på krogen t.ex. men våldet mot kvinnor och barn i hemmen är ett samhällsproblem som förstör livet för så otroligt många kvinnor och framför allt barn som upplever/bevittnar våldet.
Jag är emot allt slags våld mot alla människor och djur, krig, miljöförstöring och maktobalans, mobbing, m.m. men kvinnojourerna har valt att stötta våldsutsatta kvinnor och barn.

Mitt citat idag: Kommer du att se tillbaka på ditt liv och säga: "Jag önskar att jag hade" eller "Jag är glad att jag gjorde"? Zig Ziglar