fredag 13 mars 2009

Neutralitet - förödande

Mitt första år som Roks ordförande har inneburit många möten med olika myndigheter. Det har varit Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket och många fler. Min uppgift vid dessa möten har varit att informera om verkligheten för våldsutsatta kvinnor och barn och kvinnojourernas vardag, hur det ser ut i verkligheten i Sverige, som faktiskt har de bästa lagarna i världen vad gäller mäns våld mot kvinnor. Eftersom jag har arbetat på en kvinnojour i så många år, har jag ägnat timmar åt att fundera, vad är problemet?
Myndigheter gör handlingsplaner, de får utbildningar osv, men ändå känner inte de våldutsatta kvinnorna och barnen att de blir tagna på allvar, inte trodda på.
I går var jag på Ungdomstyrelsens spetsutbildning om flickor utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck och som i sin utbildning tar upp olika teman och som igår handlade om Socialtjänsten och dess bemötande och omhändertagande dessa flickor.
Astrid Schlytter och Hanna Linell har gjort en studie om 18 flickor som inom Socialtjänsten blivit omhändertagna på olika bra och dåliga sätt.
Det blev så väldigt tydligt i studien att just Socialtjänstens neutralitet är förödande för flickorna och det vi så ofta svänger oss med, barnperspektivet, inte kan tillgodoses när neutraliteten är det "tänk" som ska råda.
Många av fallen var så bedrövligt skötta, att jag inte kan göra annat än bli frustrerad och arg - istället för att ta ställning till flickan och hennes berättelse och ge henne skydd och stöd, tog man hänsyn till föräldrarna, ville inte stöta sig med dem, försökte hitta fel hos flickorna m.m. I ett fall väntade man i tre år innan man LVU-ade flickan, trots att hon berättat om både hot och våld från pappan, sexuella övergrepp och att hon blivit könsstympad.
Var finns det vi kallar barnperspektivet? Är inte vi ett land där vi följer barnkonventionen och där barn kan känna trygghet och ska kunna lita på vuxna?
Kvinnojourerna har och får mycket kritik för att vi tar ställning för våldsutsatta kvinnor barn, men jag är övertygad om att det är just det som gör oss så unika och framgångsrika i vårt arbete mot mäns våld mot kvinnor. Och att det är det som gör att våldsutsatta kvinnor och barn orkar gå vidare i livet efter en vistelse på en kvinnojour.

Mitt citat idag: Att misslyckas är inte något brott, men att ha ett lågt syfte och lyckas, är det. J.R. Lowell

2 kommentarer:

  1. Jag tycker ni ska fortsätta ta ställning för det rätta, mot mäns våld och de män som utövar det. Om ert perspektiv fått större genomslag kanske jag inte förlorat relationen till min mamma, som fortfarande bor med den man som misshandlat mig och njutit av att dominera henne.
    Män ska inte gnälla i egenskap av män i ett manssamhälle. Men den förnedring som jag tvingats utstå är svår att beskriva. Jag beklagar mig i egenskap av son.
    Enda problemet med ROKS' är att ni har för lite inflytande.

    Ni gör rätt även om ni blir misstänkliggjorda av elaka journalister och typer som Robert Ashberg. Så fortsätt och gör det med stolthet

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Det du skriver är vanligt - men otroligt sorgligt!
    Men tack för din 'bonus'!

    SvaraRadera